Text av Thomas Millroth ursprungligen skriven till utställningskatalogen "Anna Svensson Ystads konstmuseum", Ystads konstmuseum, 2004, ISBN 91-87258-49-8 
 
ÖGONBLICK AV EXTAS I ULTRARAPID
ANNA SVENSSON är en målare att snabbt känna igen. Färgerna är klara, höga, intensiva. Formerna kränger som om en gammal konkretist komponerat verket, men ändå så annorlunda. Hon målar rum i rum, men inte på det avstående kyska vis som i l´art concret; nej, hos Anna upplever jag en intensitet som bara kan komma från en berättelse, dold för oss men kanske uppenbar för henne. Vem har sagt att inte en berättelse kan vara abstrakt? Hon har låtit formerna agera, vara hennes spelare i det komplicerade berättarrummet. Här kommer en färg, en form, ett mönster, som slingrar ut och in i bilden, gömmer sig för vår blick, och retsamt dyker upp i en annan del av målningen.
Det är ett märkligt snitt Anna gjort genom konsthistorien. Frank Stellas minimalistiska repetitioner möter Petter Zennströms glödande intensitet; lägg därtill uttryck som gränsar till graffiti, tatueringar, tecknade serier, fantasy. Notera att verken gränsar till dessa uttryck, för de är något helt annat. Anna har lagt ett snitt, där rum skär in i rum. Men hon skär fritt, efter skön och lust. Se bara på de graffitiliknande formerna, hur de fogas till varandra i en oändligt mödosam sig upprepande minimalism. Tiden ändras och med den hänsyftningen (graffiti går fort, Anna målar långsamt!). "Expressionismen" är skönt, vackert och omsorgsfullt målad. Form tar i form, färg läggs på med klang, faktur och skimmer i sinnet. Hon målar mycket vackert. Ytan lyser för att bryta in i rummet och virvla med de andra ytorna. Tiden blir en märklig egenskap i målningarna. Å ena sidan är det dynamisk rörelse, stor svindel i rumsväxlingarna. Å andra sidan är varje liten form närmast maniskt noggrant målad: ett rituellt drag smyger sig på. Själva processen, akten med konstnären framför duken, blir närvarande.
Det ger ett sinnligt drag.
Anna Svensson har tidigare gjort rum i rummet, målningar som är boxar, som bryts igenom av element med lyskraft, vassa, mjuka, böljande. Måleriet ställer krav på rummet. Och sluter sig om sig självt. Väl bevarade hemligheter döljer sig bakom den sköna lystern och det maniska anslaget. Rörelsen ut i rummet kallar på ett slags klang, en idé hur rummet svarar på förändringar, skiftningar, färger, sammanstötningar. Hon gör målningar som smiter från sin platta tillvaro på väggen och förverkligar sin illusion. Men i denna rörelse ut i rummet ligger också en musikalisk uppfattning. Rummens krängande färgrörelser, den minutiösa uppläggningen av de små element i hypnotisk repetition, allt, ropar Musik och Ljud (flera av hennes titlar kommer från musik). Det finns underförstått. Det borde man begripa bara genom att tänka på hennes användning av tiden i målningarna. En tonsättare försvinner länge i partitur och komposition innan hon kan släppa ljudet löst - kanske som ett verk kring ett par minuter. Samma tid men i olika längd, eller skall vi tala om två tidsuppfattningar. En då verket tillkommer, en annan då det tar kropp och rum. Ungefär så arbetar Anna Svensson.

Lyster och lust har samma ordstam, denna sinnliga frihetlighet behärskar Anna Svenssons verk.

Thomas Millroth