Text av Thomas Millroth ursprungligen skriven till utställningskatalogen "3+3-Ung konst från tre länder", Neues Kunsthaus Ahrenshoop, Tyskland, 2005, ISBN 3-934216-32-3 
 
EN TRÅD I LABYRINTEN
Anna Svenssons måleri är i stort format. Hon skapar rum, hon skapar rörelse, hon arbetar med ytor och färg. Då jag skriver så låter det som en konstnär som öser ur traditionen. Det gör hon, men samtidigt konstaterar jag att det inte ser ut så. Mina ögon ser och läser två olika saker. Anna Svenssons måleri må ha att göra med konkretism och färgfältmåleri, hon utnyttjar dess parametrar, men det märkliga är ju hur egensinnigt resultatet är. Om något visar det hur stark traditionen är, hur rik på möjligheter. Samtidigt är Anna Svenssons måleri ett tecken på hur litet gränser numera betyder. Måleri var tidigare en egen kategori. Nu flyter det in i andra uttryck. Inte minst Anna Svensson själv har visat detta, då hon gått ut i rummet med sina målningar, byggt installationer och tagit utställningslokaler i besittning. Hennes måleri är bestämt, men samtidigt lyriskt, sensuellt och djupt musikaliskt. Det har en svårbeskrivbar klangkvalitet, som jag själv gärna förbinder med en musikalisk puls. Det har också taktila kvaliteter. Med det vill jag säga, att hon aldrig gör bilderna till demonstrationer av något; de finns där som plötsliga uppenbarelser. Och då man väl fångats öppnar de sig för betraktarens äventyrsresa i bildernas labyrintiska rum. (Är Anna vår Ariadne? I så fall utan Minotauros, gömd i myten: vem är i så fall Minotauros i hennes målningar…)

Thomas Millroth